Vi hade bokat och fixat och packat!

Halv två på natten - ett dygn innan vi skulle iväg - står Lilleman bredvid sängen och säger att han behöver spy. Och det gjorde han resten av natten och morgonen!

Vilken vånda att oroa sig genom alla frågor: Ska vi fara eller inte? Är han sjuk eller "bara" ätit något opassligt? Ska vi chansa och fara med risken att fler av oss spyr i Danmark? Får vi pengarna tillbaka eller får våra sparade respengar till ingenting? Kommer vi att ha möjlighet att fara senare i sommar?

Men man kan inget annat än att försöka sluta tänka och bara vara... och se tiden an.